Sverige förlorar hela Finland till Ryssland i och med 1808-1809 års krig. Det betyder att också Sjundby blir en del av storfurstendömet Finland och det stora ryska imperiet. Några verkligt stora förändringar betyder det inte för gården, eftersom Finland får en autonom ställning genom lantdagen i Borgå år 1809.
Från 1808-1809 års krig berättas det hur general Carl Johan Adlercreutz höll läger med sitt regemente i parken ovanför Sjundby slott, hos sin goda vän och släkting lagman Carl Henrik Adlercreutz. General Adlercreutz fortsatte sedan med sina trupper vidare mot Tavastehus och Österbotten där de verkliga striderna utkämpades.
Läs mera om Carl Johan Adlercreutz i Biografiskt lexikon för Finland.
Lagman Carl Henrik Adlercreutz bodde med sin stora familj på Sjundby slott. Eftersom han var domare förrättades tingen nu tidvis uppe i stora salen. Från mitten av 1700-talet blir det vanligt att gårdar som genom reduktionen har tillhört den svenska kronan, kan köpas tillbaka. Lagman Adlercreutz ser till att också Sjundby gårds äganderätt fås tillbaka av kronan. Den 1 oktober 1817 får han så äganderätten till Sjundby gård, genom ett skatteköp.
Ännu idag är många av Sjundby slotts möbler, de som lagman Adlercreutz har köpt under sin tid på Sjundby. Åtta kakelugnar köps år 1805 från Sverige och väggmålningarna på andra våningen, målas nu. Slottet får nya fönsterglas och stora salen får tapeter och de friser som finns där idag. En del av övre hallens friser klarar Porkalaårens förfall år 1944-1956, men de övriga är restaurerade efter 1956. Lagmannen köpte också möblemanget med den långa ljusröda soffan, som finns i Karin Månsdotters rum. Den ljusröda soffan har tidigare tillhört den svenska kronprinsen Karl August (1768-1810). Tittar man upp i taket i den stora salen, ser man det speciella innertak som lagman Adlercreutz lät spänna upp, alldeles i början av 1800-talet. Taket är gjort av segel som den svenska flottan tog som krigsbyte vid slaget vid Svensksund år 1790.
Lagman Adlercreutz och hans hustru Hedvig får fyra söner och sju döttrar. Till slottet anställs lärare som ger de adliga barnen hemundervisning. Barnen har egna danslärare som lär dem tidens nyaste salongsdanser. En av flickorna som ofta deltar i sällskapslivet på Sjundby är fanjunkardottern Charlotta Lönnqvist, som senare hyrde rum åt författaren Aleksis Kivi.
Ännu i dag finns det mycket kvar att beundra från lagman Adlercreutz tid på Sjundby under 1800-talets första decennier. Det mäktigaste av hans byggen från början av 1800-talet är spannmålsmagasinet i gråsten, som ligger intill bron och forsen. Det byggdes på grundstenarna från mjölnarens gamla bostad. Magasinet användes främst som lånemagasin för utsäde. I dag används magasinbyggnaden som kafé under somrarna. Under nödåren på 1860-talet kom spannmålsmagasinet att bli viktigt. Då kunde den lagrade säden från Sjundbys magasinbyggnad hjälpa många Sjundeåbönder som behövde både utsäde och mat.
Under 1800-talet vårdas parkerna på Sjundby med omsorg. Intill slottet fanns den så kallade Lilla parken där general Adlercreutz också höll läger. Uppe på berget söderom slottet och forsen fanns Stora parken. Där byggde lagman Adlercreutz ett utkikstorn, det så kallade Kastellet. Ett lusthus, som kallades Templet, uppfördes också på berget. År 1892 ritades ett nytt utkikstorn av Helene Schjerfbecks bror, arkitekten Magnus Schjerfbeck, på samma plats där Templet låg. Stigarna upp och kring berget blir populära vandringsstråk och i parkerna ordnas midsommar-, skörde- och hembygdsfester. Ännu in på 1900-talet besöks parkerna flitigt av slottets ägare och deras vänner. Parkernas areal uppgick som mest till hela nitton hektar.
Jordbruket på Sjundby moderniseras under lagmannens tid och skördarna växer mångfalt under början av 1800-talet. Åkerarealen förstoras och skördarna av både havre och råg är nu mångdubbelt större än tidigare. Åkrarna dikas och för skötseln av de allt större trädgårdarna anställer lagman Carl Henrik Adlercreutz en trädgårdsmästare.
År 1800 bygger gården också ett nytt eget fartyg, briggen Vänskapen. Det här fartyget skeppar ut gårdens varor bl.a till Helsingfors, Stockholm, Reval, St. Petersburg, Köpenhamn och till hamnar i Spanien.
Efter lagmannens död år 1832, är det sönerna Tomas och Carl Henrik Adlercreutz som får dela på största delen av gården. År 1841 köper Tomas Adlercreutz upp broderns del i gården. Tomas Adlercreutz fortsätter att reparerera gårdsbyggnaderna och under hans tid får slottet för första gången ett plåttak år 1871. I och med det förnyade taket, får Sjundby slotts tak den form det har i dag, med de halvrunda fönstren högst uppe på långsidorna.
Tomas Adlercreutz förstorar gården genom många inköp av mark. Nya vägar byggs och sågen tas igen i bruk efter att den har förnyas helt och hållet. Det bränns kalk och man bryter också järnmalm på gården. Tomas Adlercreutz är aktiv då den kommunala självstyrelsen startar i Sjundeå och blir Sjundeå kommunalstämmas första ordförande.
År 1884 inleds ångbåtstrafik mellan Helsingfors och Pickala. Ångbåten blir ett viktigt transportmedel också för Sjundby gård.
Sjundeå sparbank grundas av Tomas Adlercreutz på Sjundby år 1876. I slottet finns fortfarande ett litet bankvalv, där den nygrundade banken kunde förvara sina pengar. Banken fungerar på Sjundby ända fram till år 1915.
Tomas Adlercreutz var gudfar till konstnären Helene Schjerfbeck, som vistades mycket på Sjundby i sin barn- och ungdom. Här tecknade och målade hon tavlor av landskapen, husen, sina släktingar och deras djur. Tomas Adlercreutz' dotter Selma var Helene Schjerfbecks kusin och goda barndomsvän.
Tomas Adlercreutz dör år 1887 och då är det sonen Henrik Adlercreutz som tar över, fram till sin död år 1892. Också Henrik Adlercreutz är en aktiv kommunpolitiker som leder kommunalstämman i Sjundeå. Han fortsätter den folkskoleverksamhet som fadern Tomas Adlercreutz har inlett. Henrik Adlercreutz låter bygga Henriksbergs folkskola, för att gårdens skola skall kunna fortsätta i ett riktigt skolhus. Den stora gula träbyggnaden står fortfarande kvar intill Sjundbyvägen.
Efter Henrik Adlercreutz död ärvs gården av hans halvsyster Selma Lindeberg som är gift med Ture Waldemar Lindeberg. Paret bodde då på Pickala gård, som Selma Lindeberg nyss hade köpt.