Johan( Janne) Wester och det röda upproret
Johan Wester, (i byn kallad Janne) från Karskog var en av de ledande i personerna i arbetarrörelsen i Sjundeå. Han var ordförande i Arbetarförningen i Kyrkobyn. Förutom arbetarföreningen i Kyrkobyn fanns det också tre andra. Den äldsta var Föreningen i norra Sjundeå med Frans Aarnio som ordförande. Dessutom fanns en i Harfs by samt en i södra Sjundå. Den i södra Sjundeå var den som var minst aktiv. Andra, som också var aktiva inom arbetarförenngarna, var parcellägare Walter Wahlberg samt sadelmakare Bernt Suominen. Åvalla allmogeförenings lokal fungerade som möteslokal för arbetarförningarna samt en tid också Tjusterby gård. Under en tid fanns det en sjukstuga på Fanjunkars småskola. Denna sjukstuga hörde till de röda. Henriksbergs skola fungerade som de rödas logement.
Nedan spelar Carl-Johan Lindén Johan Wester och berättar hur det kunde ha gått till under vårvintern 1918 då de röda hade invaderat Sjundby gård. Carl-Johan Lindén baserar sin improvisation på källorna som anges nederst på denna sida.
Storstrejken 1917
Under storstrejken den 18 november 1917 skrev ordförande Johan Wester och sekreterare Alfred Sundström en skrivelse till länsmannen, Mikael Enebäck, att denne samt poliserna skulle avgå, och lämna sina vapen till arbetarföreningen En deputation avgick från Åvalla till Purnus. Som svar fick de av länsman Mikael Enebäck, att länsmannen var tillsatt av guvernören samt att vapnen är kronans. Inga vapen gavs således åt deputationen. Senare samma dag gick en annan deputation till Purnus, men svaret var detsamma. Ett par dagar senare lämnade Enebäck Purnus. Purnus samt Perkléns hem genomsöktes senare av de röda och då fick de röda en hel del vapen.
Sjundeå kyrkoby arbetarförening
Johan Wester underteckande också, som ordförande för Kyrkoby arbetarförning en skrivelse till direktionen för folkskolorna i Sjundeå. Det ansågs att folkskolläraren, Wiktor Westerlund, blandat ihop politik och övrig undervisning. Det ansågs att de barn, vars föräldrar hörde till arbetarrörelsen, behandlades på ett brutalt och ohyfsat sätt . Enligt skrivelsen hade barnen kommit hem uppskärrade och gråtande och att föräldrarna hotade med att inte låta sina barn gå till skolan, om inga åtgärder vidtas.Johan Wester skrev också andra brev till kommunen, bl.a. till livsmedelsnämnden ledd av Alexander Stenholm.
En muntlig berättelse om Johan Wester
När de röda höll på att förlora kriget kriget, gömde de sig för att inte bli tillfångatagna. Marken började också bränna under Johan Wester. Han försökte resa till Helsingfors, men fick inte pass. Han begav sig till sitt hem i Karskog, men var inte säker där heller. En dag kom rödgardister och undersökte hans hem. De fann relativt stora mängder spannmål och kött samt läder och skodon, som de beslagtog. Johan (Janne) Wester gömde sig på Träskkulla i halmen på potatiskällaren. De röda kom och genomsökte hela huset samt alla andra hus, men fann inte någon Till sist undersökte de också potatiskällaren. De stack med gevär försedd med en bajonett i halmen, men fann ingenting. Efter det de röda avlägsnat sig med oförrättat ärende, gick Janne in i köket. Det visade sig att han var sårad i armen. Men värdinnan på Träskulla var arg och sade till honom att han skulle avslägsna sig så fort som möjligt och aldrig mera visa sig på Träskkulla. Värdinnan ville inte blanda sig i politiken.
Johan (Janne) Wester blev senare fångad på kronolänsmannens order och förd till Sveaborgs fångläger.
(Detta är en muntlig berättelse av Märta Berghäll år 2017)
Ett envist rykte berättar att en skatt är gömd i skogen mellan Bergdala ( Jannes hem) och Träskkulla.
Källor: Sjundeå under det röda upproret (Hembygdens vänner r.f. 1920)
Sture Lindholm: Röd Galenskap- Vit terror (2005)
Johan "Janne" Wester bodde i början av 1900-talet på Bergdala i Karskog nära sjön Ormträsk. Han kommer att återuppstå lindrigt sårad på Sjundeådagen 2.9.2017 på Sjundby och berättar då mera om sitt liv och sina äverntyr.