Konstnärinnan Helene Schjerfbeck vistades på Sjundby redan som barn. Helene var Selma Adlercreutz's kusin.
Helene Schjerfbeck - målarinnan
Helena Sofia föddes den 10 juli 1862 i Helsingfors som tredje barn av sammanlagt fem till föräldrarna Svante Schjerfbeck (1833-1876) och Olga Johanna Printz (1839-1923). Tre av barnen dog i tidig ålder och kvar blev Helena och hennes bror Magnus Schjerfbeck. Syskonen förblev viktiga för varandra hela livet. Helene Schjerfbecks båda föräldrar hade kopplingar till Västnyland. Helene Schjerfbecks farfarsfar Sven Magnus Schjerfbeck verkade som provinsialläkare i Ekenäs. Hennes far Svante Schjerfbeck bodde under en stor del av sin barndom i Ekenäs. Hennes mor Olga Johanna Printz föddes i Karislojo. Olga hade två systrar; Aline, som gifte sig med bankdirektör Johan Lupander och Selma, som gifte sig med Tomas Adlercreutz som var ägare till Sjundby gård i Sjundeå. Tomas Adlercreutz, gudfar till Helene Schjerfbeck, fick tillsammans med Helene Schjerfbecks moster Selma en dotter. Selma dog i barnsängen och dottern fick namnet Selma. Selmas mormor Sofia Johanna Printz kom till Sjundby och hjälpte till med att ta hand om lilla Selma och livet på Sjundby.
1866 fyra år gammal föll Helene Schjerfbeck i en trappa i Helsingfors och fick en fraktur i sin vänstra höft. Skadan vårdades fel och höften fick själv leka vilket kom att prägla hela hennes liv. Under hela sin barndom kunde hon knappt gå, ej heller delta i normal skolundervisning. Vid nio års ålder anlitade föräldrarna Lina Ingman, en lärarstuderande vid Ekenäs seminarium, för att ge privatundervisning åt Helene Schjerfbeck. Ingman upptäckte Helene Schjerfbecks konstnärliga talanger bland annat i en serie teckningar av katter. Konstnären Adolf von Becker fick se Helene Schjerfbecks teckningar av katter och överraskades av den unga konstnärinnans skicklighet. Han hjälper henne att få en frielev plats vid Finska Konstföreningens ritskola, sedermera Finska Konstakademin, i Helsingfors. Så inledde målarinnan sin konstnärsbana exceptionellt ung som 11 år. De första tre åren tecknade hon i elementar och antik klasserna, innan hon 1876 började med färgen i modell klassen.
Sjundby som ägdes av hennes släktingar blev en viktig plats för Helene Schjerfbeck. Där tillbringade hon en stor del av sin barndom, vid forsens starka brus. Sjundby blev för Helene Schjerfbeck en motvikt till hennes vemodiga hemmiljö. Helenes far jobbade vid järnvägarna och familjens ekonomi var dålig. 1876 dog hennes far Svante Schjerfbeck i tuberkulos då Helene Schjerfbeck var 13 år. Atmosfären hemma var både allvarlig och dyster och försämrades efter faderns död. Tiden på Sjundby tillsammans med kusinerna, mormodern och gudfadern var en ljus och bekymmerslös tid som motvikt till hennes annars tunga vardag. Livet på Sjundby inspirerade henne till skaparglädje och många konstverk tecknades och målades under dessa besök av kusinerna, släktingarna, tjänstefolket, barn, växtligheten, husdjuren och vyer av Sjundby gård och Hjärpens stuga. Kusinen Selma och Helene Schjerfbeck var goda vänner och höll bra ihop. Selma tyckte också om att rita. Kusinen Esther Lupander som var några år yngre än Helene Schjerfbeck var hennes favoritmodell, Esther satt modell för bland annat målningen “Balskorna” (1882). Kusken Reinhold Lindströms dotter Hilda Lindström satt modell till konstverket “Flick med videkissor”(1886).
Hösten 1877 inledde Helene Schjerfbeck studier vid Frankrike-entusiasten Adolf von Beckers privata målarskola. I akademien som var inrymd i ritsalen i Helsingfors universitet, Laboratoriebyggnaden, introducerades Helene Schjerfbeck och Helena Westermarck (1854-1939) i den franska luftiga oljemålnings tekniken. Helene Schjerfbeck satte stort värde på undervisningen. Här inleds den livslånga vänskapen till målarsystern Helena Westermarck. 1879 deltog Helene Schjerfbeck första gången i Finska Konstföreningens årsutställning.
1880-talet blev den rikaste och mest givande perioden i Helene Schjerfbecks liv. Hon deltog i Finska konstföreningens årsutställning och fick ett beställningsuppdrag att tecknade illustrationer till Finska folksagor. Helene Schjerfbeck erhöll ett resestipendium och reste till Paris för att studera utomlands. Konstakademin i Paris (Ecole des Beaut-Arts) godkände inte kvinnor och i januari 1881 inledde Helene Schjerfbeck studier vid den fria målarakademien för kvinnor, Académie Colarossi, Paris. Här mötte hon sina målarsystrar Helena Westermarck, Ada Thilén, Maria Wiik och österrikiskan Marianne Preindelsberger. Tillsammans målade och tecknade de även under sin fritid. Under hennes första vår i Frankrike bodde hon tillsammans med Ada Thilén i en pension i Meudon strax söder om Paris. Vänskapen till “målarsystrarna” bibehölls livet ut och deras aktiva brevkorrespondens finns fortfarande bevarad. Under sin utlandsvistelse blev hon bekant med en engelsk konstnär och de förlovade sig. Fästmannen bröt förlovningen med hänvisning till Helene Schjerfbecks höftskada som han befarade att orsakades av tuberkulos. Den brutna förlovningen satte djupa spår i Helene Schjerfbeck. Sommaren 1883 till våren 1884 tillbringar Helene Schjerfbeck i Pont-Aven i Bretagne tillsammans med "målarsystern" Marianne Preindelsberger. Under denna period målade hon Begravning i Pont-Aven (1884) och Bageriet (1887). Efter sin tid i Paris bytte Helene Schjerfbeck sitt namn från Helena till Helene, bland släktingarna på Sjundby fortsatte man kalla henne för Elli. Under denna tidsperiod tecknade Helene Schjerfbeck porträttet av sin mormor Mormor Sofia Printz.
1888 tillbringade hon våren i Paris och deltog i parissalongen med konstverket Konvalescenten (1888). 1889 ställdes Konvalescenten ut på världsutställningen i Paris och där erhöll Helene Schjerfbeck sitt första konstnärliga erkännande, tavlan belönades med en guldmedalj av tredje klass. Samma vår reste hon tillsammans med sin bror Magnus Schjerfbeck till Italien och under sommaren till St. Ives med målarsystern Maria Wiik. I början av 1890-talet återvände Helene Schjerfbeck till Finland och började förtjäna sitt uppehälle som vikarie vid Konstföreningens målarskola och därefter som ordinarie lärare dels för modell klassen och dels för målarateljén. Hon målade i Ekenäs med omnejd, bland annat i Snappertuna och Nothamn.
1896 besökte Helene Schjerfeck tillsammans med sin mor Gausdals Höjfjeldssanatorium i Norge för att förbättra sin hälsa. Tre somrar återkom hon till Gausdal. I Norge mötte hon den sju år äldre läkaren Kristian Andvord och varma känslor uppstod och en djup vänskap som varade i fyra år. Tiden blir en vändpunkt i Helene Schjerfbecks liv. 1897 gifte sig brodern Magnus och hon blev nu ensam med modern. Åren som lärare i kombination med de problem höftskadan gav, tärde på krafterna både fysiskt och psykiskt och lade grunden till hennes dåliga hälsa för resten av hennes liv. Hon blev så försvagad att hon knappt kunde stå upp. Ritskolans trappor och ansträngningen tog hennes sista krafter. Hela 1901 var hon sjukledig från sin tjänst. Hon tillbringade en längre tid som konvalescent på Sjundby gård.
1902 sade Helene Schjerfbeck upp sin lärartjänst och på uppmaning av hennes läkare flyttade hon tillsammans med modern bort från Helsingfors till inlandet till Hyvinge, som är känt för sitt torra och hälsosamma klimat, till ett rum och kök i en villa vid järnvägsstationen. Den rogivande miljön återgav Helene Schjerfbeck både livsmod och målarlust. Hon stannade på orten i många år och kommunikationen med omvärlden skedde huvudsakligen via brevväxlingen till målarsystrarna som också besökte henne stundvis i Hyvinge. Hyvinge drabbades av oroliga tider under generalstrejken 1905 och vid första världskrigets utbrott 1914. Tiderna vid 1917 var osäkra och Helene och hennes mor köade för att få mat.
1912 öppnade konsthandlaren Gösta Stenman en egen konstsalong i Helsingfors. Han hade under en utställning upptäckt Helene Schjerfbecks konst och blivit djupt berörd. 1913 besökte Stenman Helene Schjerfbeck första gången i Hyvinge. En djup vänskap och affärsrelation inleddes som skulle komma att fortsätta livet ut. Stenman hjälpte Helene Schjerfbeck genom livet i hennes konstnärskap och privat. 1917 arrangerade Stenman Helene Schjerfbecks första separata konstutställning med 159 verk i sin konstsalong i Helsingfors. Utställningen blev en framgång. Helene Schjerfbeck var 55 år vid genombrottet. Hon varken deltog hon eller besökte utställningen. Hon ville inte se sin konst utställd och var upprörd över hur mycket Gösta Stenman begärde för dem.
1915 besökte forstmästaren, målaren och författaren Einar Reuter Hyvinge för att besöka Helene Schjerfbeck. Han beundrade hennes konst. De inledde en djup vänskap och tillsammans delade de konsten. Einar Reuter var 19 år yngre än Helene Schjerfbeck. Hon avporträtterade honom i många verk. 1917 var det oroliga tider i Finland efter självständighetsförklaringen i december tilltog de politiska motsättningarna det blodiga inbördeskriget mellan de röda och de vita pågick mellan januari och maj. Sommaren 1918 tillbringade Helene Schjerfbeck och Einar Reuter konstnärsliv tillsammans i Ekenäs, det här blev en ljus tid för Helene Schjerfbeck som hyste djupare känslor för Reuter. 1919 förlovade sig Einar Reuter med den 19 år yngre Tyra Arpi i Sverige. Helene Schjerfbeck tog förlovningen mycket hårt och blev intagen på sjukhuset i Ekenäs hela hösten 1919.
Hösten 1920 flyttade Helene Schjerfbeck tillbaka till Hyvinge. 1921 tilldelas hon utmärkelsen riddartecknet av Finlands vita ros. Hon slets mellan målandet som modern aldrig till fullo godkände och rollen som hemmadotter. Helene Schjerfbeck skulle ha velat anställa köks- och städhjälp för att kunna få mer tid för sitt målande men hennes mor vägrade. 1923 avled hennes mor Olga. Detta innebar en stor förändring och 1925 då Helene Schjerfbeck skulle fylla 63 år flyttade hon från Hyvinge till Ekenäs till ett eget hem. Ekenäs beskriver hon som den “ljummaste, tråkigaste staden av alla, en stad “där man står med bägge benen i graven”. Hit flyttade hon för att få arbetsro. Hon anställde Mina Bussman som hushållerska. Ekenäsborna gav henne inte alltid den arbetsron hon hade önskat sig. Hon hade också svårt att hitta modeller. Helene Schjerfbeck brorsson Måns Schjerfbeck stod henne nära och satt ofta modell då han besökte henne i Ekenäs. Målningen Bilisten (1928) är ett porträtt av Måns Schjerfbeck.1933 avled brodern Magnus Schjerfbeck.
1934 öppnade Gösta Stenman, Stenmans konstsalong på Storgatan 10 i Stockholm. Helene Schjerfbeck deltog i en samutställning för fyra finländare med 71 verk i en utställning på Liljevalchs i Stockholm. 1935 deltog Helene Schjerfbeck i utställningen Nationale finnische Kunstausstellung i Berlin. Sitt definitiva genombrott fick Helene Schjerfbeck 1937 i en separatutställning med 93 verk på Stenmans konstsalong i Stockholm. Då var Helene Schjerfbeck 75 år gammal. 1938 gjorde hon sina första litografier och samma år höll hon en separat utställning vid Gösta Stenmans galleri. Gösta Stenman började betala en månatlig lön åt Helene Schjerfbeck och i gengäld gick allt hon målade till Stenmans konstsalong. Stenman uppmuntrar Helene Schjerfbeck att måla självporträtt då hon klagade över bristen av modeller.
1939 bröt finska vinterkriget ut och Helene Schjerfbeck evakuerades till Pölckå gård i Tenala. Under de fortsatta oroliga tiderna flyttade Helene Schjerfbeck 1941 till det Hambergska hemmet för gamla damer i Lovisa. 1942 ordnade Gösta Stenmans dotter, Maja Rydman så att Helene Schjerfbeck fick flytta till Luontola sanatorium, där fyllde hon 80 år. Kriget i Finland 1944 påverkar Helene Schjerfbeck att lämna sitt hemland och flytta till Sverige. Gösta Stenman ordnade en plats för henne på Saltsjöbadens badhotell och där skapades den sista expressiva serien av självporträtt. En separatutställning med 134 verk ställdes ut samma år på Stenmans konstsalong. 1945 deltog Helene Schjerfbeck i utställningen Teckningskonst i Konstnärernas salong i Helsingfors.
Helene Schjerfbeck avled 23 januari 1946 på Saltsjöbadens badhotell.
Helene Schjerfbeck var en flitig brevskrivare och hon hängav sig i sina brev. Einar Reuter som arbetade under pseudonym H. Ahtela dokumenterade och sammanställde en biografi om Helene Schjerfbeck som grundade sig på flere tusen brev skrivna av henne. Dryga hälften härstammade från deras korrespondens som sträckte sig över trettio år. Biografin utkom 1953.
Helene Schjerfbeck var realist och expressionist, impressionist och symbolist.Hon tillhörde den generation konstnärer som verkade vid sekelskiftet 1900-talet. Hon var en målare med stark känsla för form och hon hade ett finstämt färgsinne. För Helene Schjerfbeck var naturen nödvändig som utgångspunkt, och ändå ansåg hon att ett konstverk aldrig skulle göra anspråk på att vara verklighet. Denna inställning befriade henne i hennes skapande. Hon tillhörde en av de första generationerna kvinnliga elever, som fick möjlighet till konstnärlig utbildning.
“Sjundby var gott men mest var man sig sjelv när man om aftonen satt i övre våningen och stirrade påmånens spegling nedanför forsen”
Brev från Helene Schjerfbeck till Einar Reuter 13.11.1937
Källförteckning:
Helena Schjerfbeck av H. Ahtela, Holger Schildts förlag, Centraltryckeriet i Helsingfors 1953
Helene Schjerfbeck teckningar och akvareller av Lena Holger / Söderström & C:o Förlags AB, Helsingfors 1995
Helene Schjerfbeck, Hugo Simberg, Tyko Sallinen - Skrifter utgivna av Österbottens museum nr. 2, 1989
Hon drog sina streck. Vi minns henne - Helene Schjerfbeck i Västnyland av Tove Virta / Research och intervjuer Anne Ingman, Ekenäs Tryckeri Ab 2010